Det här med matematik…

Nu är återigen matematik aktuellt med ytterligare satsningar på mattecoacher i skolan. Mattelyftet är en satsning från regeringen på 2,6 miljarder där Björklund säger att problemet med matematiken beror på att lärarna saknar utbildning. Den här matematiksatsningen är en liten utveckling av den satsning regeringen redan gjort i grundskolan. Den satsningen resulterade i lite nya arbetssätt men inget ökat matematikkunnande. Enligt undersökningen berodde det på att lärarna saknade didaktiska kunskaper i matematik. I Lärarlyftet II skall de som utbildar sig i matematik få dubbelt så mycket betalt jämfört med den som utbildar sig i andra ämnen. Igår gick dessutom Björklund ut igen med ytterligare en matematiksatsning i form av mattecoacher.

Regeringen, Skolverket och Lärarnas riksförbund ropar med en röst: mer kateder och mer utbildning åt lärarna.

Jag citerar ur Karl Bertil Jonssons julafton: ”Låt oss nu stanna upp och ställa några frågor”.

Jag har i veckan varit mattecoach åt tre tjejer som för mig förkroppsligar den ångest som finns inför matematik. Jag har i utvecklingssamtal förstått att det inte gått så bra i matematiken och när de båda började gråta under en lektion inför den ångest som detta innebar så var jag tvungen att göra något. En ytterligare kommentar var ”Det finns ingen som förstår sig på matte B” från en av de elever som har MVG i alla andra kurser hon läst på gymnasiet.

De flesta vuxna kan berätta, ofta ganska känsloladdat, om sitt förhållande till matematik. Det handlar ibland om framgångar men alltför ofta om tillkortakommanden, förödmjukelser, utsortering och avståndstaganden. Beror det här verkligen på att lärarna har läst för lite matematik på högskolan?

Matematiken blomstrade redan på antiken och de matematiska sanningarna står sig än idag. Då ansågs aritmetik, geometri, astronomi finare än retorik och grammatik. Så kan jag nog tycka att det fortfarande är…matematik skall vara svårt att lära sig för att det är ett lite finare och viktigare ämne.

Om vi istället vänder på diskussionen och faktiskt tittar på eleverna istället för att bara fokusera på ämnet så ser vi ganska snart att nästan alla elever har svårt att förstå dels vad de skall ha kunskaperna till i sitt liv och dels varför det inte räcker med att kunna räkna ut ett svar, utan att alla steg och alla uppställningar också måste vara rätt. Om du som läser det här tänker efter noga nu: hur många gånger, sedan du slutade skolan, har du använt dig av en andragradsekvation eller räknat ut volymen av en kon? Med undantag för de som arbetar som matematiklärare eller ingenjörer så har nog ingen använt sig av den delen av gymnasiematematik. Likväl skall alla elever som vill komma in på högskolan lära sig detta.

När jag frågade min matematiklärare om varför jag var tvungen att ha med alla uträkningar och alla steg, när jag ändå fick fram rätt svar så var svaret: ”För att jag skall kunna se vart du gör fel om du inte får rätt svar”. Känner du igen dig? Signalerar inte det att de allra flesta gör fel? Jag har också en känsla av att man måste göra exakt som läraren eller läroboken har tänkt sig att ett problem skall lösas och då dödar man ju även all form av eget tänkande. Man ser siffrorna men inte problemet bakom. ”Jag fick underkänt på provet för uppgifterna var inte samma som i boken” är också röster från korridoren.

Tyvärr skulle väl ingen våga sticka ut hakan och säga att det räcker att läsa matematik för att kunna vara en god demokratisk medborgare, d.v.s. att man förstår statistik, förstå hur ett lån fungerar och varför folk hamnar i Lyxfällan. De få yrken som sedan kräver svårare matematik kan väl läsa det i sin utbildning?

Om man nu inte vågar ta det tuffa steget, utan vill hålla kvar vid den undervisning som fungerade på 60-talet, så bör i alla fall matematikundervisningen formas om till mer tid för diskussioner om VARFÖR. Varför sätter vi in noll i den där formeln? Varför lutar kurvan åt det där hållet? Varför byter man tecken? Varför får vi inte använda metoder vi själva kommit på för att lösa problemet?

Det tycker i alla fall jag.

Annonser

Om fossing

En lagom klumpig lärare som lever efter devisen "Lös problemet"
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s